Ett vinnande recept för generationer av brödbagare

Företaget startade redan i början av 1800-talet med en driftig affärskvinna och ett utmärkt recept på spisbröd. Idag står en stor familj med 40 ägare bakom ledarna Peter och systern Annika.

Klenoden som Peter talar om går tillbaka till 1817, då Anna och Jon-Olle startade ett bageri hemma på sin gård i Leksand. Bageriet kom att heta just J.O Olssons spisbrödsbageri. Det första bageriet var en enkel anläggning med vedeldad bakugn i ett ombyggt uthus. Anna och Olle fick tillsammans fem barn som alla arbetade i bageriet.

– Men en tragisk brand ödelade senare hela bageriet och Jon-Olle överlämnade ledarskapet till sin son Martin. Martin i sin tur byggde en ny fabrik nära järnvägen i Leksand, med egen vatten- försörjning, berättar Peter.

Bakningen i det nya bageriet fördubblades och Martin beslöt att byta namn på företaget från J.O Olssons spisbrödsbageri till Leksandsbröd. Nu började en ny tid med dalahästen som symbol på alla förpackningar.

– Martin Joon överlät senare ledarskapet till sin son Rune, som är min pappa. Under pappas ledning byggde Leksandsbröd ut produktionen med ytterligare två bagerilinjer och fördubblade sin produktion ännu en gång. Efter 24 år som VD lämnade pappa över ledningen till mig, som blev sjätte generationen Joon att leda företaget.

Svårt att vara chefens son

Peter började som sommarjobbare på företaget redan som 14-åring och fick så småningom större ansvar. Det första chefsjobbet på Leksandsbröd var att basa för sommarpraktikanterna. Men det var inte helt lätt att vara son till ägaren och VD:n.

– Jag fick höra kommentar som ”här kommer den nya VD:n”, och så kallade de mig för Lill-Joon.

– Men det gick alltid bra att arbeta med pappa. Han hade naturligtvis höga krav på mig, men vi samarbetade för det mesta bra och framförallt var arbetsuppgifterna så roliga.

Att Peter skulle gå in i familjeföretaget var dock ingen självklarhet.

– Egentligen drömde jag om att åka till Sydamerika och bygga kraftdammar. Jag gick maskinteknisk linje på gymnasiet och ville se världen, men drivkraften att förvalta och ta över bolaget var starkare.

– I början av 1990-talet arbetade jag som säljare och bodde i Örebro, men pappa ville ha hem mig till Leksand för att ta över som bagerichef.

Även systern Annika hade arbete på annat håll under 1990-talet.

– Jag hade pluggat marknadsföring och arbetade på KPMG när pappa samlade oss och berättade att han ville gå i pension inom fem år, säger Annika.

”Jag fick höra kommentar som ”här kommer den nya VD:n”, och så kallade de mig för Lill-Joon.”

– Vi anmälde oss till FBN:s ägarprogram. Det var i mitten av 1990-talet så vi var bland de första som gick programmet i Sverige. Vi hade tidigare fått information om FBN och varit på en årskonferens, men nu var det hög tid att sätta sig ner med familjen och bestämma hur framtiden skulle se ut.

Under utbildningen kunde familjen prata fritt om framtiden och göra upp en plan för generationsskiftet. Vid den tiden var Annika produktchef och Peter bagerichef.

– Vi hade intensiva diskussioner om vad vi ville. Peter var intresserad av att vara VD, och jag var mer inne på marknadsföringsbiten, så det var ingen konflikt om vem som skulle göra vad, säger Annika.

Frågorna kring vem som skulle ha vilken position i företaget har tidigare varit komplicerade fyllda med stridigheter inom familjen Joon.

– Både pappa och hans bror, och även farfar och hans syskon hade haft jobbiga och infekterade diskussioner kring ägandet och företaget. Vi visste därför hur besvärligt det kunde vara och pappa ville att vi skulle göra det här på ett bra sätt, berättar Annika.

Stort kontaktnät

Familjen Joon gick ägarprogrammet tillsammans med familjerna från Kinnarps och Einar Mattsson. Än idag har de
kontakt med varandra och familjerna träffas regelbundet.

– Även de barn som inte var födda då har under uppväxten fått egen kontakt med de andra familjernas barn, det vill säga nästa generations ägare, berättar Annika.

Idag har Leksandsbröd 40 delägare. Peter, Annika och deras familj äger halva företaget och resten av delägarna den andra hälften. För att få den rätta känslan för företaget menar Peter att alla delägare behöver vara inne och jobba i företaget.

– Ägarna och ägarnas barn ska gärna ha varit inne och jobbat en sommar eller två. Det uppmanar vi till. Men vill de fortsätta arbeta på företaget behöver de såklart rätt kvalifikationer.

För några år sen anordnade företaget en stor släktträff med alla delägare. Vid första träffen fick alla rita sitt släktträd, vilket visade sig vara nyttigt.

– Många hade träffats tidigare utan att ha en aning om att de var släkt, berättar Peter, och fortsätter:

– Målsättningen med träffen var att säkra företagets fortlevnad. Vi skaffade ett aktieägaravtal för många år sen och villkorade då att alla ägare behövde ha ett äktenskapsförord och testamente. Det är bra med ett tydligt aktieägaravtal. Aktierna ska naturligtvis kunna ärvas, men det var svåra utmaningar för vår jurist att få ihop, berättar Peter.

Nästa generations ledare

Annikas son Niklas har tidigare varit säljare och jobbar idag i bageriet på Leksandsbröd. Peters dotter Sophie arbetar extra på företaget och pluggar.

– Vilken karriär de väljer kan vi inte råda över, men en sak måste de förhålla sig till; nämligen att de inte kommer ifrån ägandet, säger Peter.

– Våra ungdomar är väldigt intresserade av ägarfrågor och engagerade i Next Gen. De åker gärna på internationella konferenser, och förbereder sig för framtidens ansvar.

– Vi har alltid släpat med dem på träffarna och årskonferenserna med FBN, så de har fått ett eget nätverk tidigt, vilket är viktigt.

”Vi hade tidigare fått information om FBN och varit på en årskonferens, men nu var det hög tid att sätta sig ner med familjen och bestämma hur framtiden skulle se ut.”

Sammanhållning i familjen

När det gäller syskonen Annika och Peter och deras föräldrar handlar det om en ständig kontakt och mycket umgänge, både hemma i Leksand och på sommarstället på Resö i Bohuslän.

– Vi har en ständigt pågående kommunikation i familjen. Vi umgås mycket, bor nära varandra, äter middagar och firar högtider ihop. Vi spenderar även ledig tid tillsammans och åker på semester ihop.

– Familjen känner en väldig kärlek till både företaget och brödet. Vi har alltid diskuterat brödet där hemma – kanske inte bolaget, med alltid brödet.

Avslutningsvis berättar Annika om det som just nu präglar hela världen.

– Knäckebrödsförsäljningen går som tåget i kristider, men även vi har ett ansvar under krisen. Vi måste hålla oss friska, för när det gäller de äldre så har de ju avkastningen från företaget som

pension, så här har vi ett stort ansvar i att se till att det sköts och att det går så bra som det kan. Men vi är alla väldigt stolta över bolaget, avslutar Annika.