Familjen ska vara synlig

Vi fick företaget med oss vid köksbordet. Vi följde alltid med vår far till jobbet och är uppvuxna på företaget. Nu är våra barn på väg att ta över. Men de sju kusinerna ser helst att vi stannar ett tag till, så nu är vi generation 2,5 som tillsammans leder företaget, berättar Pelle och Svenne Andersson, generation två i familjeföretaget EAB i Smålandsstenar.

Erik lägger grunden

Historien om EAB – Erik Andersson Byggnadssmide – började 1953 med att Erik Andersson fick anställning som snickare på en byggfirma. Genom arbetet ute hos olika kunder upptäckte Erik att det saknades en lokal leverantör av trappräcken i smide. Erik såg en affärsmöjlighet och började tillverka egna räcken hemma i källaren. Erik svetsade och kapade och hustrun Alice målade och levererade. Efterfrågan på Eriks fina räcken blev mycket större än väntat. Snart tog han tjänstledigt från byggfirman och 1957 grundade han EAB.

1960 hade källaren blivit alltför trång och Erik satsade på att bygga en fabrik åt EAB. Mot slutet av 1960-talet blev även den nya fabriken för liten. Att bygga ut krävde stålstommar och portar, och någon kom då med idén att de själva skulle tillverka båda delarna. Det gick alldeles utmärkt, och när utbyggnaden stod klar kunde EAB erbjuda två nya produkter, stålbyggnader och industriportar. Ytterligare en produkt tillkom på 80-talet och det var lagerinredningar. Det innebar att EAB kunde erbjuda kompletta lagerbyggnader både utvändigt och invändigt, ett produktutbud som står sig än idag.

Skatteregler styr utvecklingen

I början av 80-talet kom Erik att sälja sitt livsverk till barnen Catrine, Svenne (Sven-Gunnar) och Pelle (Per-Åke). De berättar:

– Den så kallade Pomperipossaskatten (efter Astrid Lindgrens uppmärksammade saga om marginalskatteeffekter på över 102 procent) gjorde att pappa tvingades sälja till oss barn. Då var vi syskon i 20-årsåldern och fick ta över hela verksamheten. Vi var tvungna att kasta oss in i det och hann aldrig reflektera över alternativen. Kanske hade vi flyttat eller hittat på annat om vi fått fler alternativ tidigare i livet.

– Det var tungt för pappa när han sålde sitt livsverk. Han blev tvingad att fatta ett beslut han inte ville fatta, företaget var hans liv. Kravet var också att han skulle hålla sig borta från verksamheten och fick inte delta i ledning eller styrelse.

Men Erik blev ändå kvar i 30 år efter försäljningen.

– När vi först köpte EAB av pappa så var han skeptisk och trodde att vi skulle sälja företaget inom några år. Han trodde nog inte att vi skulle klara av att komma överens om alla beslut. Han var ju van vid att ta alla beslut själv, säger Svenne.

– Vår relation till pappa var fortsatt bra. Han lastade aldrig oss för att det blev som det blev. Under 2014 gick han bort, mycket nöjd med familjen och företaget. Han hade haft ett bra liv, det är viktigt att komma ihåg, säger Pelle.

“Alla våra barn har börjat med att köra städmaskin på bolaget och arbetat på helger och lov.”

Köksbordet är grundbulten

– Vi fick företaget med oss runt köksbordet och egentligen handlar allt om köksbordet, säger Pelle.

– Vi är födda in i det här och vi har alltid pratat EAB. Det här är livet och vi är uppvuxna på EAB och följde alltid med vår far. Han var affärsmässig och såg alltid framåt, så det var roligt att jobba med honom, säger Svenne.

– På liknande sätt har även generation tre kommit in i bolaget och samtalat kring EAB vid köksbordet. Alla våra barn har börjat med att köra städmaskin på bolaget och arbetat på helger och lov, säger Pelle.

Farmor Alice

– Vår mamma Alice skötte allt och var kvinnan i Eriks liv. Det var farmor Alice som höll ihop familjen. I folkmun kallas EAB för Erik, Alice och Barnen. Även för kusinerna var farmor den sammanhållande länken. Vår familj har alltid bott på landet och där har alla kusiner samlats och haft roliga aktiviteter tillsammans med farmor Alice och farfar Erik, säger Maria.

1997 blev Pelle och Svenne ensamma ägare till EAB, då deras syster Catrine ville bli utköpt. Sedan 2017 äger även den tredje generationen – Alexander, Oliver och Felix som är Svennes och hans fru Carinas barn samt Kajsa, Anton, John och Alice, som är barn till Pelle och Maria – en del av företaget.

“I folkmun kallas EAB för Erik, Alice och Barnen.”

Tredje generationen blir delägare

– I början tänkte jag ‘hur ska detta gå?’ men efter att ha arbetat i fem år känner jag att ”det kommer att gå”. I och med att vi får vara med i beslutsprocesserna så får vi mer och mer självförtroende och en chans att växa in i roller och ansvar, berättar Anton.

– Jag ser det som att vi får en enorm möjlighet. Vi har ju pratat om detta länge i familjen och nu är vi sex stycken kusiner som är operativa. Det är fantastiskt roligt att bygga vidare på det som farmor och farfar och sedan våra föräldrar byggt upp, säger John.

– Vi har lagt en stabil grund och så utvecklar de vidare. Idag finns vi på många platser så alla behöver ju inte vara på plats i Smålandsstenar, säger Svenne.

Alla kusinerna är ense om att de har fått ett stort förtroende. När det gäller arbetet i vardagen så jobbar alla på olika avdelningar och har olika arbetsuppgifter. Kusinerna är noga med att påpeka att de själva valt att komma och arbeta i familje­företaget.

– Jag har alltid tänkt att jag ska jobba här. Jag är född in i detta, säger Felix.

– När det gäller företaget så är det en förlängd familj. Vi känner ansvar för framtiden, säger Oliver.

– Jag tror att jag var runt tolv år när jag frågade pappa vad som skulle hända med företaget om inte vi kusiner ville ta över. Då får vi sälja svarade han och det tog tag i mig. För jag kunde inte se att det var någon annan som skulle äga och driva detta bolag vidare, säger Kajsa.

Men kusinerna i generation tre är inte redo att ta över helt än.

– Nu får det vara generation 2,5 ett tag, menar Anton.

– Ja, ni får vara kvar här ett tag till. Nu vill vi styra det här tillsammans med er och få lära av era erfarenheter, säger Kajsa till Svenne och Pelle.

– Jag blir sporrad av att hjälpa till. Det är roligt att arbeta tillsammans, säger Svenne.

– Och det är kul att ungdomarna vill att vi ska vara kvar, säger Pelle.

– Vi är jättestolta över er och vi märker hur ni tar mer mark och får bättre självförtroende, säger Carina och Maria. Generation G3:s mammor.

Från 2,5 till 3 – hur ska det gå till?

– Vi syskon fick ta över företaget från en dag till en annan, men så vill vi inte att kommande generation ska ha det, menar bröderna. Vi gick med i FBN för att vi ville lyfta frågan om framtiden och gick Ägarprogrammet 2012. Sen dess har vi diskuterat ägarfrågorna och framtiden. Numera träffar våra familjer Annelie (Karlsson, vd på FBN) två gånger om året. Vi behöver ha någon som modererar våra samtal och ser till så att vi inte hamnar i diskussioner kring sommarpresent till medarbetarna och den automatiska rösten i telefonväxeln … Annelie hjälper oss att prata på rätt nivå, säger Pelle.

– Pelle och jag vill inte hålla på tills vi är 80 år. Så vår tanke är att ska det bli något av nästa generation så måste de komma in och arbeta, säger Svenne.

– Vi har mycket att tacka FBN för. Vi hade inte suttit här idag om vi inte hade haft FBN. Många FBN-familjer är rätt lika, vi har ungefär samma funderingar, och det är jätteviktigt med nätverket. Där har jag fått insikter och tankar som faktiskt ändrat mina tidigare beslut, säger Pelle.

Efter att ha gått Ägarprogrammet bildade generation tre ett kusinråd. De har hittills samlats två gånger per år, men kommer framöver att träffas oftare. När nu sex kusiner är operativa så kommer kusinrådet att ha en mer strategisk uppgift. (Pelles yngsta dotter Alice, har just börjat plugga i Stockholm och är inte med än.) Två av kusinerna, Anton och Alexander, sitter idag i styrelsen.

Kusinrådet, hur funkar det?

– Vi startade det för att lära känna businessen bättre. Varje chef fick presentera sitt område för oss. Vi fick en chans att lära känna dem bättre och de fick en bild av vilka vi är. Idag har kusinrådet blivit ett vedertaget forum inom organisationen. Många av medarbetarna kommer direkt till oss med frågor och förslag. Vilket säger något om att vi börjar få förtroendet från personalen och att de räknar med oss. Vi känner oss involverade på ett helt annat sätt, säger Alexander.

– Nu har vi kusiner bjudit in personalen på en AW och det är 120 personer anmälda, säger Felix.

– Jag känner att ungdomarna har ett stort stöd av personalen, säger Pelle.

När det gäller beslutsprocesserna inser kusinerna att de behöver göras på ett annat sätt i framtiden.

– Pelle och Svenne kan ringa varandra från bilen och ta några snabba beslut. Så kan inte vi göra framöver, vi behöver bli lite mer strukturerade, säger Kajsa.

Nu inser alla delägare att man behöver vara eniga och tala med en röst.

– Vi hade en allvarlig incident på företaget för ett tag sen och det gjorde att ägarrådet sammankallades. Där hade alla samma uppfattning och pekade tillsammans med hela handen. Och det blev ett väldigt starkt beslut, säger Pelle.

EAB är idag ett viktigt och stort företag i regionen med nästan 300 medarbetare i Smålandsstenar.

– Familjekänslan finns i företaget och vi har jobbat för att bevara den, säger Svenne.

– När vi introducerar en ny medarbetare säger vi ”välkommen till familjen EAB”. Målet är att vi ska vara en stor familj. Vi äter ihop och tränar ihop. Och nu är det även AW med kusinerna, skrattar Pelle.

– Det finns ett otroligt entreprenörskap i trakten och vi är en del i det. Vi vill också vara en aktiv part i samhället. Därför är vi måna om att satsa på regionen genom att sponsra idrottsklubbarna till exempel. Vi är beroende av att få hit kompetent arbetskraft och då är det viktigt att det finns möjlighet till en rik fritid. Vi är ett entreprenörsföretag och alla får vara med och utveckla företaget. Något annat som också stärker familjekänslan på företaget är att personalens barn har förtur till sommarjobb och jobb på lov. Bara den här höstlovsveckan har vi sex ungdomar som är inne och jobbar extra, säger Alexander.

Finns det någon uppförandekod inom familjen?

– Vi ska vara eniga utåt, jobba med våra värderingar och leva som vi lär. När vi är på jobbet kallar vi varandra med namn och inte till exempel pappa och mamma. Det för att hålla en tydlig professionalism gentemot andra kollegor och markera att vi inte är pappa-dotter i olika diskussioner, säger Kajsa.

– Familjen ska vara synlig. Det är det som skiljer oss familjeföretag från andra bolag. Börsnoterade bolag och pensionsfonder har inte samma själ, säger Pelle.

– Ja, våra värderingar sitter i väggarna, säger Alexander.

– Och sköter man sig får man roligt, avslutar Pelle. Det är mantrat vi fått med oss av farmor Alice.