Konsten är att hålla sams även om man inte är överens

Det var naturligt att skogen var grunden för många av de företag som startades under mellankrigstiden i Norrland. Frans Lindbäck och vännen Hjalmar Vikström tog i början på 1920-talet över ett sågverk i Kallfors. De byggde hus, men fick också större uppdrag som att bygga Handelsföreningen Aktivs (senare Konsums) nya handelslokal samt Storfors första skola. De delade upp ansvaret för verksamheten mellan sig. Hjalmar hade huvudansvaret för sågen och Frans byggprojekten. Men under 1930-talets lågkonjunktur minskade byggandet och 1939 tvingades Lindbäck och Vikström att lägga ner sin firma.

Frans Lindbäck hade tio barn med sin fru Frida och när han gick bort tog sonen Odal över sågen i Kallfors. Deras äldste son Bertil bestämde sig för att föra sin pappas livsverk vidare och fortsatte med byggverksamheten.
Bertil fick tre barn tillsammans med sin fru Ragnhild; Rolf, Erik och Gösta, som redan som barn fick hjälpa till i byggföretaget. Ragnhild gick bort i cancer 1967.

Lindbäcks Bygg formas

I slutet av 60-talet bildade Bertil Lindbäck aktiebolaget Lindbäcks Bygg tillsammans med sönerna Rolf, Erik och Gösta. De ägde alla en fjärdedel var. Under 70-talet utvecklades verksamheten mot ett mer industriellt byggande.

– Att komma in i firman var för mig helt natur­ligt, berättar Gösta. Jag tyckte att det var ett bra jobb helt enkelt. Efter skolan och lumpen jobbade jag tre år med ett av våra byggen i Haparanda, sen kom också Erik dit. Brodern Erik hade pluggat till byggnadsingenjör innan han började på företaget med ansvar för produktionen.

Alla ställde upp efter tragedin

Men i början av 80-talet drabbades familjen Lindbäck av stor sorg när sonen Rolf gick bort i cancer och pappa Bertil och hans fru Rhode gick igenom isen med sin skoter och dog. Allt inom bara några månader. Kvar blev bröderna Gösta och Erik som fick ta hand om företaget.

– När både pappa och vår bror gick bort var vi helt ensamma med företaget. Men det fanns inga alternativ, vi skulle klara detta. Vi övervägde ingen annan lösning. Vi hade en duktig styrelseordförande i en man som hette Göte Lundström och han blev lite av en pappa åt oss efter olyckan, säger Erik.

– Göte hade ett enormt förtroende hos banken. Det räckte att han visade sig så fick vi låna pengar, skrattar Gösta.

– Alla ställde upp för oss och personalen var väldigt solidariska. Det fanns alltid jobb att få hos oss och vi har också kunnat anpassa arbetsstyrkan efter säsong. Det har varit tuffa motgångar inom familjen, men det har svetsat oss samman och vi har för det mesta varit överens om hur vi ska ha det, säger Gösta.

– Jag kommer ju ihåg detta. Jag var väl 11-12 år gammal och inom ett år dog farfar, Rhode och min kusins pappa, berättar Stefan, som är son till Erik. Men vi har dragit lärdom av det som varit. Det är bra om man bäddar för alla eventualiteter.

Drog igång fastighetsbolaget

– Länge hade vi en byggmästartanke. Men i början på 90-talet var planen att vi skulle bygga ett flerbostadshus i centrala Piteå i samarbete med HSB. Men vi kände att vi ville behålla fastigheten i egen regi men ville inte störa vår relation med dem. Vi var modiga nog att ta dialogen med HSB om våra planer och konstigt nog vi fick tummen upp. Sen dess har vi byggt både till HSB och till oss själva, säger Erik.

Eriks son Stefan och Göstas son Hans kom också in och började arbeta i företaget på 90-talet och företaget började då ta sig an riktigt stora projekt. Som att utveckla Pite havsbad med hotell och äventyrsbad. Samtidigt byggde Lindbäcks Fastigheter sitt första egna hyreshus på Hamngatan i centrala Piteå.

I början av 2000-talet gjorde man ett generationsskifte. Eriks son Stefan Lindbäck och Göstas son Hans Lindbäck blev delägare. Stefans syster Annica och Hans syster Anna var länge utanför familjeföretaget.

– Både Annica och jag fick frågan om vi ville vara med i företaget i början av 2000-talet. Jag bodde i Stockholm och Annica i Oslo, så det var i inte aktuellt för oss i och med att delägarskapet var kopplat till att jobba i bolaget. Så då fick vi en ekonomisk ersättning och Stefan och Hans fick 25 procent var i bolaget, säger Anna.

Första kontakten med FBN

Det var på ett möte med en delegation från Svensk Näringsliv som Stefan träffade Antonia Ax:son Johnson.

– Hon lyssnade på hur jag såg på våra utmaningar inför framtiden och hur vi ville hitta ett sätta att överleva långsiktigt och tyckte att vi skulle ta kontakt med FBN, berättar Stefan.

De andra nappade och så var processen igång. Arbetet med FBN resulterade i att både Annica och Anna gick in som operativa delägare.

Lindbäcks gick nu från fyra delägare till sex.

“Antonia Ax:son Johnson lyssnade på hur jag såg på våra utmaningar inför framtiden och tyckte att vi skulle ta kontakt med FBN.”

– Bolaget hade vuxit när vi fick frågan om delägarskap på nytt. Jag var lite färdig med mitt dåvarande jobb och såg att jag kunde bidra med min kunskap. Dessutom hade vi startat ett kontor i Stockholm.

Annica hade pluggat kemiteknik på KTH och jobbade sedan länge i Oslo.

– Allt rullade på i våra liv och vi var nöjda med det. Men så ringde Stefan en dag och frågade om jag ville jobba med hållbarhetsfrågor på Lindbäcks, och jag blev faktiskt väldigt glad och överraskad, säger Annica.

Nya tankar och frågeställningar för familjen

– Vi hade ju inte tänkt i de banorna som att ställa frågan om vad vill ville med vårt företagande och vad som är Lindbäcksandan. Tankarna gick stegvis och vi fick en bra guidning av FBN. Men de här frågeställningarna kan vara lite jobbiga också. Jag tyckte att förra generationsskiftet var jobbigt efter att vår bror och vår pappa gick bort. Det blev bråkigt och minnena av det satt kvar, säger Erik.

– För mig var det mest intressant att höra hur andra har löst saker och ting, säger Gösta.

Göstas dotter Anna drog i trådarna tillsammans med resten av familjen med uppgiften att formulera de viktiga frågorna.

– Arbetet med FBN var nyttigt, dels för att se att man kan vara ägare utan att vara operativ. Förut var det lite mer att antingen är du med eller också är du inte med. Det viktiga i vårt generationsskifte är att alla har varit generösa. Vi fick också lära oss att hantera samtalen. Man behöver guidning när det gäller de svåra frågorna. Exempelvis hur man pratar om att något inte känns rättvist. Jag tror inte att jag hade kommit in i företaget om vi inte hade inlett processen med FBN, säger Anna.

– För mig var de tre cirklarna Familj / Företag / Ägare en aha-upplevelse. Jag hade aldrig tänkt i de banorna. Tanken på att man inte kan isolera det ena från det andra var också ett uppvaknande, säger Annica.

– Hur ska vi få in nästa generation, hur hanterar vi våra roller och våra respektive? Viktiga frågor som vi inte hade diskuterat igenom förut, inflikar Annica.

En av grundpelarna i forskningen kring familje­företag är att familjen och företaget hänger ihop. För att företaget ska fungera måste också familjen göra det.

– Ett stort uppvaknande för mig var att jag tidigare hade sett företaget på ett sätt och familjen på ett annat. Men det hänger ju ihop, säger Hans.

– Vi fick också klart för oss det nyttiga i att hitta ett sätt att prata med varandra. Nästa generation har andra spelregler och vi måste alltid ha ett gott diskussionsklimat, menar Hans.

– Bolaget är så stort att det inte är en one-man show längre. Och frågan om hur vi jobbar med varandra är otroligt viktig för framtiden, säger Anna.

Nu är det sju familjemedlemmar mellan 13–27 år i femte generationen.

– Det viktiga är att det inte finns något krav eller tvång. Och de måste visa lite eget intresse. Min äldste son utbildar sig till snickare på gymnasiet och är intresserad vår verksamhet. Han har varit inne och sommarjobbat, så vi får se hur det blir när han är klar med skolan, säger Stefan.

– De kommer att ärva företaget oavsett. Det är därför viktigt att de redan nu får en känsla och förståelse för det. Nu försöker vi att prata om det som tidigare ansetts vara underförstått och hitta sex gemensamma nämnare nu när vi är sex delägare, säger Stefan.

Pappa Eriks största ögonöppnare var när han fick frågan om varför han driver företag.

“Känslan av att kunna lämna ifrån sig något är viktig och så är det intressant att driva och utveckla något på lång sikt.”

– Jag kom fram till att känslan av att kunna lämna ifrån sig något är viktig och att det är intressant att driva och utveckla något på lång sikt. Och att nästa generation tänker i samma banor. Jag känner en stolthet i det arbetet och i våra produkter. Det har jag nu formulerat för mig själv. Så jag brukar tänka på det när allt känns motigt och jobbigt, säger Erik.

– Det här är bra inte bara för oss som familj, utan även för dem runtomkring oss, säger brodern Gösta.

Ägarfrågorna är en pågående process

Idag är Annica styrelseordförande för koncernbolaget och Anna styrelseordförande för fastighetsbolaget. Hans är vd för fastighetsbolaget och Stefan är vd för koncernbolaget. Operativt har Anna ansvar för digitaliseringsfrågor och Annica för hållbarhetsfrågor. Tillsammans har de sex delägarna hittat ett bra sätt att samarbeta och gemensamt behandla frågor. Ett exempel är det ägardirektiv som utarbetats för koncernen som sträcker sig till 2030.

För Annica som länge arbetade utanför företaget har processen med FBN gjort att hon kommit närmare både företaget och den stora familjen.

– Livet tog en ny vändning när jag gick in i familjeföretaget. Det ger en känsla av mening att fokus inte är på kvartalsrapportering utan på generationer framåt. Processen kring ägandet pågår ju hela tiden och den är lika viktig som resultatet, säger Annica.

– Börja diskutera de här frågorna när alla är polare och inte när det har skurit sig. Det blir alltid känsligt när det är mycket pengar i omlopp. Man måste också ha ett öppet sinne när man går in det här arbetet, men det är en viss trygghet att andra har gått igenom samma sak, säger Stefan.

– Våra respektive måste gilla att umgås och det är viktigt att man känner varandra. Och våra familjer har uppskattat det här arbetet. Nu är det viktigaste att göra en fin sorti för generation tre. Det vill säga Gösta och Erik. Och så ska vi bli lönsamma efter år av stark tillväxt med växtvärk. Och det är bra att jobba med trä nu när tillgången på cement är svår, säger Stefan.

“Man måste ha ett öppet sinne när man går in i arbetet med ett generationsskifte, men det är en viss trygghet att andra har gått igenom samma sak.”

– Målet är att bygga hållbara bostäder till fler. Men det viktigaste har varit att vi alltid uppträtt schysst mot alla, avslutar Erik.