Passion för mat förenar familjen Di Luca

Vi träffar Gabriella, Christian och Paola Di Luca på Gruppo Di Lucas huvudkontor i Stockholm. Inredningen domineras av ett stort öppet kök och en vägg fylld med vinflaskor ur företagets sortiment. Syskonens pappa och företagets grundare Fernando Di Luca, idag 85 år gammal, har igen formell roll i företaget men engagerar sig dagligen från sitt hemma­kontor på Södermalm i Stockholm.

– Pappa ringer och har åsikter om allt. Han kan inte släppa jobbet och älskar att engagera sig i vår produkt- och designutveckling. Det är bara att gilla läget, säger Gabriella.

Fernando Di Luca anlände till Sverige på sin Lambretta sommaren -61. I Italien hade han en utstakad karriär som kamrer på bank framför sig, men ”en sådan anställning är detsamma som att gå i kloster” tyckte Fernando och istället tog han jobb på olika restauranger i Stockholm. När han jobbade som portier på hotell Malmen vid Medborgarplatsen träffade han år 1966 kassörskan Louise Bredberg och tre år senare gifte de sig på hennes familjegård i Södermanland.

Längtan efter olivoljan och pastan

Det fanns en sak Fernando saknade från Italien: maten. Med målet att introducera svenskarna för det italienska köket försökte han sälja in olivolja till de stora livsmedelskedjorna i Sverige. Men butikerna var tveksamma, vid den här tidpunkten såldes olivolja enbart som laxermedel på Apoteket. I början av 70-talet kontrakterades dock Fernando av Vivo, ICA och Favör för att importera majsolja, som var billigare, gjord av den italienska producenten Zeta. Tids nog lyckades Fernando även sälja in olivoljan som då fick sin rättmätiga plats i butikshyllorna.

I takt med att familjen Di Luca blev allt större under 70-talet tittade sig Fernando omkring efter nya affärsmöjligheter. När han fick chansen att bli Sveriges generalagent för det italienska pasta­märket Barilla och därmed ta kvalitetspasta till svenska butikshyllor, som då mest bestod av snabb- och idealmakaroner, så tog han den. 

Samarbetet med Barilla blev mångårigt och framgångsrikt. Men när Fernando hunnit bli 60 år köpte Barilla upp Wasa Knäckebröd och öppnade ett eget kontor i Sverige. Fernando, som fram till dess skött företagets sverigemarknad ensam, valde då att avsluta samarbetet och återgick till att fokusera på olivolja. År 1997 köpte han loss varumärket Zeta för en miljon kronor.

Barnen hittar in i företaget

På huvudkontoret lagar Christian lunch i det stora köket.
– Att köpa loss Zeta var vår bästa affär någon­sin. När vi kom in i företaget fanns något att bygga vidare på och vi har byggt sten för sten och alltid varit helt självfinansierade, säger Christian.

Han skulle ha åkt till Italien efter studenten för att lära sig språket, men pappa Fernando lockade med jobb och han nappade. 

– Egentligen kan man fråga sig hur vi hamnade här. Fram till att vi syskon gick ur skolan så var detta ett enmansföretag, säger Christian.

Efter ett tag började även lillasyster Paola på företaget. Och även Gabriella har gått i pappas fotspår – först jobb på hotell Malmen, sedan till familjeföretaget.

“När vi kom in i företaget fanns något att bygga vidare på och vi har byggt sten för sten och alltid varit helt självfinansierade.”

– Jag blev så småningom hotellchef på Malmen, men vid 25 års ålder ville jag gå vidare och börja plugga. Pappa frågade då om jag inte ville börja jobba med vår vinimport. Samtidigt blev jag gravid, och därefter blev jag helt enkelt kvar på företaget, säger Gabriella.

– Pappa är gammal kamrer så han har otrolig koll på siffrorna. Han kände heller aldrig efter, han bara jobbade på. Något som han fortsätter med än idag, när han är 85 år, berättar Paola.

– Jag är både säljare och älskar mat, så det här jobbet är underbart för mig,  säger Christian.

– Vi har expanderat mycket sedan vi köpte loss varumärket Zeta för 25 år sedan. Det har blivit fler och fler fina produkter. Det skapar stolthet, fortsätter Christian.

När kom känslan av att ni är ett familjeföretag?

– För runt tio år sedan, när barnbarnskaran i familjen hunnit bli åtta, kändes det som ett riktigt familjeföretag. Familjen Spendrup lockade sedan in oss i FBN och vi tre syskon gick Ägarstyrningsprogrammet. Det var jättebra. Därefter ville vi gå Ägarprogrammet med pappa. Han var först motvillig, vi fick övertala honom, säger Christian.

– Första dagen ville pappa åka hem. ”Jag har fullt förtroende för mina barn, så jag åker nu” sa han, men Annelie (Karlsson, vd på FBN) stoppade honom. Det var tur för det blev en underbar upplevelse för honom. När det gäller ägarfrågorna har vi goda erfarenheter, säger Paola.

Syskonens väg framåt

Vi stämmer alltid av stora beslut med pappa, men vi behöver inte be om lov, säger Christian.

– Vi har högljudda diskussioner, men vi blir alltid sams. Ibland tror pappa fortfarande att vi är ett enmansföretag. Pappa är intresserad, men det kan bli jobbigt, för han ger sig inte. Han vill ha tydlighet och vi har inga problem att vara tydliga tillbaka, säger Bella.

Syskonens respektive lever också i företaget. Både Bella och Paola har träffat sina män på företaget.
– Vi involverar inte våra respektive i alla beslut. Förutom Bellas man, Per, som varit vd på företaget. Han balanserar upp oss och är en bra rådgivare. Det kan ju bli jobbigt när våra respektive blir för involverade, men som det är nu funkar det bra helt enkelt, säger Christian.

– Det går bra, därför kör vi på. Men vi är inte rädda för motgångar. Vi har stor tillförsikt för framtiden och hoppas att nästa generation vill ta över, fortsätter Christian.

Tredje generationen

Nästa generation har goda förutsättningar framåt.

– Våra barn gillar varandra, alla umgås och det är helt frivilligt. De är nästan mer som syskon än kusiner. Och alla vill verkligen följa med på familjemiddagarna. Vi trivs ihop och då blir det naturligt att umgås med hela den stora familjen. Det är både självklart och viktigt. Detta är vår vardag, säger Paola.

– Vi tänker att det vore roligt om nästa generation vill börja jobba här, men vi pressar inte på. Vi pratar aldrig ägande med barnen, men några av barnen är affärsidkare redan. Ju äldre de är desto mer medvetna blir de och flera har sommar- jobbat på företaget. De större barnen tycker att det är självklart att familjeföretaget ska gå vidare i familjen, säger Paola.

“Det är stolthet och lycka för pappa att vi håller ihop och har roligt.”

– Vi förmedlar en stolthet kring familjeföretaget. Men de tycker nog att vi pratar för mycket jobb och att vi jobbar för mycket, säger Bella.

– Idag har vi vuxit till oss med ca 90 väldigt engagerade medarbetare och stor omsättning, omkring 1,6 MDR. Det är stolthet och lycka för pappa att vi håller ihop och har roligt, säger Christian.

Det som förenar familjen

– Mammas roll har alltid varit viktig och den sammanhållande. Pappa har jobbat och slitit, men mamma har alltid tagit hand om oss barn och barnbarn och fixat de stora middagarna, säger Bella.

– Mamma kommer fortfarande hem till mig varje dag. Pappa har kontoret hemma och där är han hela dagarna, säger Paola.

– Gemenskapen, glädjen och passionen för maten förenar familjen. Jag tycker att det är en stor förmån att få göra något som vi tycker är hundra procent bra. Det är bra produkter och alla vet vad vi sysslar med. Även vinet är en sådan livsglädje, säger Gabriella.

“Gemenskapen, glädjen och passionen för maten förenar familjen.”

Syskonen har nyligen tagit över deras mammas familjegård norr om Nyköping. Där Fernando och Louise gifte sig.

– Det är inte alltid lätt, men det är underbart att äga tillsammans med sina syskon, säger Christian.

– Där växte vår mamma upp och där bor morbror och mostrar. Det är mycket att sköta om, men med tiden blir det ett ställe där vi kan samla hela familjen, säger Gabriella.