Vi blev ett familjeföretag när vi gick med i FBN

Historien om Einar Mattsson, grundaren av bolaget med samma namn, är smått fantastisk.
Einar kom med ångbåten från barndomshemmet på Väddö till Stockholm år 1927. Det enda han hade med sig var en egenhändigt ihopsnickrad verktygslåda och en cykel. Einar tog jobb som timmerman på olika byggen och bodde i ett fallfärdigt utrymme i fattigkvarteren i city.

1935 blev Einar erbjuden att bebygga en villatomt i Södra Ängby i Bromma. Det var då han grundade företaget Einar Mattsson. Efter att ha byggt ytterligare ett flertal villor övergick han på 1940-talet till att bygga flerbostadshus, vilket sedan dess har varit bolagets huvudsakliga verksamhet.

– Einar var en duktig entreprenör och framförallt skötsam, säger Stefan Ränk, barnbarn till Einar och idag koncernchef för bolaget.

– Det var ett enormt supande bland gubbarna på byggena på den tiden. Man fick sin lön i handen på fredagarna och pengarna gick oftast till brännvin. Einar höll sig nykter och var sparsam, säger Stefan.

Einars passion för att bygga handlade inte enbart om hantverket, han var själv påverkad av bostadsnöden och de usla bostäder som många stockholmare hade. Det blev en stark drivkraft att skapa ett bättre boende för stadens invånare.

– Dessutom hade morfar en osviklig tro på staden Stockholm och på tillväxten här, säger Stefan.
Einar gifte sig med Birgit och fick en dotter, Marianne.

– Einar var själv uppväxt med en stark och självständig mamma i en syskonskara på sex, berättar Marianne.

– Jag hade redan jobbat en del på kontoret och hade träffat Ristjan som läste på KTH. Han besökte mig ofta under tiden jag pluggade i Lund och när jag kom tillbaka till Stockholm bildade vi familj, säger Marianne.

– Jag fick så mycket varningar i förväg när jag skulle börja jobba i företaget. Alla jag pratade med tyckte att jag skulle akta mig för att börja hos min svärfar. Men jag hade mitt rum i andra änden av kontoret och arbetade med mina projekt. Det var inga problem. Dessutom var jag den första civilingenjören i firman, säger Ristjan.

– Ristjan och pappa hade ett jättebra förhållande. Även min kusin jobbade i företaget och vi hade aldrig några kontroverser, säger Marianne.

– Jag skulle nog ha kunnat fortsätta att arbeta, men pappa Einar tyckte att jag kunde stanna hemma, när barnen var små. Men när Kristina, som var yngst i syskonskaran, började i skolan, så blev det rätt tillfälle för mig att återvända till jobbet och jag tyckte då att det var väldigt roligt.

“Familjen Ränk är pionjärer i FBN-sammanhang. De var den första årskullen som gick ägarprogrammet i FBNs regi.”

Familjen närmar sig ett generationsskifte

Familjen Ränk är pionjärer i FBN-sammanhang. De var den första årskullen som gick ägarprogrammet i FBNs regi. Då med Annelie Karlsson och nestorn på området, John Ward, från USA.

– År 2000 gick vi ägarprogrammet med familjemedlemmar från Bonnier, Löfbergs, BIM Kemi, Leksandsbröd och Kinnarps, säger Marianne.

Grundaren Einar Mattsson hade hunnit bli 95 år och familjen Ränk förstod att man närmade sig ett arvsskifte.

– Men då ska man veta att han var på kontoret varje dag fram till att han fyllde 95 år. Ristjan och jag var så operativa. Vi tänkte inte på ägarfrågorna, säger Marianne.

– Vi hade vänner som varit i Lausanne med sina familjer på ägarutbildning. Jag hade börjat ta tag i ägarfrågorna, men runt köksbordet blev det bara pannkaka. Jag blev bara mer storebror och mamma blev ännu mer mamma och så vidare, säger Stefan.

– Stefan föreslog att vi skulle åka till IMD i Lausanne, men jag tyckte nog att det kändes alltför främmande att åka ända till Schweiz för att prata om vårt bolag, säger Marianne.

– Sedan dök det upp en annons i Dagens Industri om en ägarutbildning och det var den första som FBN hade i Sverige. Jag föreslog att vi skulle gå den och då nappade de andra. Det var otroligt lärorikt. Vi hade inte varit där vi är idag om vi inte hade gått utbildningen, säger Stefan.

– När vi började tala om generationsskifte kände vi att vi behövde en ordnad process och att alla blev hörda. Dessutom fick vi vänner för livet i de andra familjerna. Vi träffas och håller kontakten fortfarande, säger Marianne.

Olikheterna är styrkan

– John Ward underströk att målet inte är det viktiga utan processen. Det finns inget rätt mål, utan det som ni kommer fram till blir rätt. I och med utbildningen blev det struktur och vi fick ordning på våra roller i bolaget. Vi fick också övningar som gav självkännedom.

– Vi hade föreställningen om att familjeföretagare är man nog bara om man arbetar i firman. John Ward sa till oss att ‘ni syskon tror att ni är lika i omgivningens ögon’. Vi lärde oss att det inte finns några krav på konformitet, olikheterna är styrkan, säger Stefan.

– Vi kom också fram till att vi är mer ”family first” än ”business first”, säger Kristina.

“Vi har lärt oss att det inte finns några krav på konformitet, olikheterna är styrkan.”

– Jag kommer ihåg att vi fick dela in oss i grupper generationsvis och det var många väckarklockor när man sedan jämförde de olika generationernas syn på familjen och företaget. Under året efter utbildningen genomförde vi generationsskiftet. Vi marknadsförde därefter FBN i våra nätverk, för vi tyckte att det var så bra, säger Ristjan.

– För oss var det en styrka att vi vuxit upp med grundaren. Men Einar själv var väldigt rationell och tyckte att det var enklare att bestämma allting själv, säger Kristina.

Syskonen Anders, Stefan och Kristina var måna om att få ordning på rollerna kring ägandet. Idag är Anders ordförande i ägarrådet.

– Vi har lyckats bra på den här resan, men vi har egna höga krav på oss att leverera, säger Anders.

– När det gällde det förestående arvskiftet var Einar ingen sträng patriark, men han var tydlig. Det fanns stora tillgångar och ett företag. Skulle vi dela upp eller köra vidare tillsammans – valet var fritt. Han var också transparent och berättade hur testamentet såg ut. Då ska man komma ihåg att detta var på arvs- och gåvoskattens tid. Einar ville inte göra en stiftelse och han gav oss frihet att välja, säger Stefan.

– Einar tyckte egentligen att alla skulle börja jobba i företaget. Han tyckte att vi gav våra barn alldeles för mycket frihet när det gällde val av utbildning och att vi borde ha styrt in dem mer på det som passade bolaget. Men han hade också höga tankar om kvinnor och vad de kunde åstadkomma och han tyckte att det var jättekul när fler så småningom kom in i firman, berättar Marianne.

– Jag fick ju leva med morfar länge, jag var 34 år när han gick bort. För Einar var det nog hela tiden en fråga om när vi skulle komma till företaget, inte om, säger Stefan.

– Jag var den i tredje generationen som kom till firman först. Jag började att arbeta med firmans första bostadsrättsprojekt och sedan blev jag kvar. Det kom ganska lägligt för mig. Jag hade jobbat några år på ett arkitektkontor och kände att jag ville jobba med förverkligandet, säger Anders.

Einar hade under sin livstid sina fastigheter i enskild firma, men sedan lades själva rörelsen i ett bolag. Han ville skilja sitt fastighetsbolag från verksamheten och bestämma själv över sitt fastighetsbestånd. När han köpte tomter gav han Einar Mattsson Byggnads AB uppdraget att bebygga dem.

– I familjen hade vi en positiv bild av att driva företag. Men man ska komma ihåg att detta var en svår tid att vara företagare i Sverige. På 1970-talet fick man ligga lågt och vi pratade inte så mycket om bolaget så vi barn förstod nog inte hur stort det var, säger Stefan.

Skattesituationen var besvärlig och den kommunala förköpsrätten gjorde det svårt att vara fastighetsbolag.

– När Torbjörn Fälldin blev statsminister skrotades den kommunala förköpsrätten och då började vi köpa fastigheter. På den tiden var det många av Einars kollegor som gick till börsen, men Einar valde att avstå. Men vi kände redan då att vi måste kunna utstråla en större stolthet för vad vi gör. Resan mot att bli mer utåtriktade började under 80- och 90-talet, säger Marianne.

– Vi umgicks ju mycket i branschen. Jag kommer ihåg att vi hade besök av Svenska Bostäders vd och jag tog med honom på en rundtur för att visa upp våra projekt. Och det var först då jag fick en känsla för vilka stora och fina projekt vi hade, säger Marianne.

– Vi syskon fick jobba med självbilden när vi kom in som ägare. Företaget hade ett gott rykte och vi blev utsedda till Årets fastighetsägare. Men vi kände nog att vi inte kunde ta åt oss äran för det och att det fanns mycket att leva upp till. Nu har vi varit ägare i 20 år så nu kan vi stå för det som har åstadkommits, säger Kristina.

Nästa generation

– Allt det vi gjorde med FBN för många år sedan innebär att det idag finns strukturer och processer som nästa generation kan kliva in i. Företaget ska vara så stabilt i sina strukturer att det är möjligt att äga utan att vara direkt operativ, säger Anders.

– Idag har vi familjeråd två gånger om året där vi samlar hela den stora familjen. Då besöker vi olika delar av verksamheten. Vi presenterar aktuella frågor och information om bolaget. Vid dessa möten får familjen även träffa medarbetare från styrelsen och koncernledningen. Vi fick ju detta till livs över köksbordet, men det har inte våra barn fått på samma sätt. Så vi ser till att de får det mera strukturerat. Några av dem har även sommarjobbat tillsammans med våra fastighetsskötare, berättar Stefan.

– Jag har varit väldigt tydlig med mina barn om att det här finns och att det är något de måste ta ställning till. De kommer att ärva ett stort innehav och det är något som de behöver förhålla sig till, säger Kristina.

– En sak som vi tar med oss från Einar är transparensen kring testamenten. Barnen måste veta vad som gäller och de måste också förhålla sig till det i sina livsval, säger Stefan.

“En sak som vi tar med oss från Einar är transparensen kring testamenten. Barnen måste veta vad som gäller och de måste också förhålla sig till det i sina livsval.”

– Min önskan är att barnbarnen ska fortsätta hålla ihop och samlas och vara viktiga för varandra. Och det finns redan en enorm gemenskap i den generationen, vilket är en stor glädje för mig, säger Marianne som lämnade över sitt ägande till Kristina, Anders och Stefan 2015.

– Nästa generation kommer att ställas inför samma val som vi gjorde. Men jag tror också att det är viktigt att man testar på att jobba någon annanstans först. Och det är jätteviktigt att de får jobba på samma villkor som alla andra om de kommer in i företaget, säger Anders.

– Men möjligheten att få göra ett val är viktigt, tack vare den möjligheten har vårt engagemang blivit lustfyllt och inte pliktskyldigt. Tack vare FBN fick vi en metod för att processa det valet. Vi vill ge nästa generation samma möjlighet, säger Stefan.

– När vi gick in och tog över ägarskapet fanns det tre anledningar till att vi valde att engagera oss. Det var dels namnet Einar Mattsson. Ingen annan än vi kunde ha mer glädje och nytta med det. Sedan var det FBN, utan FBN hade vi aldrig valt att göra något tillsammans. Till sist var det vår starka tro på hyresrätten och en utvecklad bostadsmarknad. Företagets utveckling har varit fantastisk men än återstår att få visa vår styrka i konkurrens om stockholmsmarknadens bostadshyresgäster, säger Stefan.

Nästa kapitel

– Vi vill fortsätta att utveckla Stockholms stadsbild. I oktober gick startskottet för nästa projekt Hagastaden. Vi vill också locka till oss de bästa medarbetarna och att de ska känna sig som Einar – engagerade, omtänksamma och framåt. Blicken framåt är viktig för oss och våra medarbetare. Vår vision är att nästa kapitel ska bli det bästa i Einar Mattssons och stadens historia, berättar Stefan. 

“Vi syskon jobbar medvetet och proaktivt på vår relation. Vi har träffats med en samtalsledare två gånger om året i över tio år.”

– Vi syskon jobbar medvetet på vår relation hela tiden. För ett antal år sedan kände vi att vi behövde hjälp av en utomstående person för samtal i ägarrådet. Då inledde vi ett samarbete med en samtalsledare. Nu har vi träffat honom två gånger om året i över tio år och vi har arbetat proaktivt med våra relationer. Det är viktigt eftersom vi alla är ensamma i vår roll, säger Anders.

– Jag tänker att om Einar och Birgit kunde titta ner från molnen och se hur det har blivit. Tänk vad lyckliga de skulle bli, avslutar Marianne.