7 april, 2022, Medlemsartiklar

Nu tar tredje generationen över i Väderstad

I tredje generationen Väderstad AB är alla involverade. Några jobbar aktivt på företaget, andra inte. Men gemensamt är att alla är engagerade.
– Det viktiga med vårt företag är att vi behåller familjekänslan, det ska vara ett Väderstad över hela jorden, menar Rebecca Stark.

Från vänster Maria Stark, Christina Stark, Linnea Stark, Henrik Gilstring, Rebecca Stark och Alexandra Gilstring framför en av Väderstads stora maskiner.

Historien om Väderstad AB börjar år 1962, vid lantbrukar­familjen Starks gård på 30 hektar i Väderstad. Familjen bestod av Rune och Siw Stark och deras fyra barn.

Likt de flesta lantbrukare vid den här tidpunkten använde sig Rune av en träsladd för att jämna till åkern efter plöjning. Verktyget gick ofta sönder och det var inte ovanligt att bönder fick tillverka nya redskap inför varje säsong. Med erfarenhet från år av hårt lantbruksarbete tillverkade därför Rune en sladd i stål som kunde krossa och skära sönder den hårda lerjorden utan att gå sönder.

Det här väckte uppståndelse i trakten och snabbt fick de sina första beställningar. Strax därefter var Runes Mekaniska Verkstad igång och den första byggstenen till dagens Väderstad AB var lagd. 

Därefter vallfärdade bönder till Rune och Siws gård. I början var Siw tveksam till företaget på grund av dess svaga ekonomiska förhållanden, det hårda arbetet och oron för leveransproblem. Men snabbt därefter blev hon involverad i företaget, trots att hon hade ansvar för barnen. 

Siw förberedde lunch för bönderna som kom på besök, hon skötte fakturorna, svarade i telefon och såg till att leverantörerna fick betalt i tid. Rune tog hand om beställningarna och tillverkade det alltmer populära jordbruksredskap. 

Expanderar utomlands

År 1972 bytte familjeföretaget namn till Väder­stad-Verken AB. Samtidigt köpte familjen den fabrikstomt som företaget har kvar än idag. Vid det här laget var de välkända i Sverige som tillverkare av styvpinnesladdar och harvar.

Strax därefter började exporten till utlandet – först till Skandinavien och Tyskland, sedan resten av världen.

Till Sovjetunionen såldes komponenter och långt över 10 000 harvar och vältar. För en anständig summa köpte landet även en licens för tillverkning av egna versioner av NZ-harv och Vält 10 m. Än idag finns dessa verktyg kvar i Ryssland.
Även Ukraina, med sina nästan 40 miljoner hektar åkermark, blev en viktig marknad och år 2006 startades där ett dotterbolag.

I slutet av 2006 förvärvade Väderstad 49 % av det kanadensiska Seed Hawk Inc som var ledande inom direkt-sådd. Sju år senare förvärvades resten av företaget, som nu heter Vaderstad Industries Inc.

2021 köptes ytterligare ett företag upp i Nordamerika, Vaderstad Inc i Whaperton, USA.

Tredje generationen

FBN träffar syskonen Maria, Rebecca och Linnea Stark samt Christina Stark och hennes två vuxna barn Henrik och Alexandra, på deras kontor i Väderstad i början av mars. Kusinerna trivs bra ihop och tycker att det är fantastiskt att alla i tredje generationen är så engagerade. Några arbetar på Väderstad AB, andra inte. Men gemensamt är att alla är engagerade.

– Det har inte varit någon press på oss att vi måste in och arbeta, säger Maria, utbildad i maskin­teknik och med en master i teknisk design.

Både Maria och Alexandra har nyligen avslutat ett trainee-år på företaget. Linnea, som är äldst i kusinskaran, har tidigare jobbat med marknad och kommunikation på Väderstad AB, men driver nu sitt eget företag inom inredning. Rebecca jobbar på IT-avdelningen.

Henrik, nybliven VD, är nu chef över sina kusiner. Men det är inget han tänker på.

– För mig känns det nu helt naturligt att arbeta här och att ha den här rollen. Båda mina föräldrar har jobbat här och jag träffade också min fru här på företaget.

Maria gillar också att ha familjen på jobbet.

– Både min syster och min pappa jobbar ju här, det finns gott om plats för alla.

Alexandra arbetar som psykolog på vård­central, men har också gått traineeprogrammet på Väderstad AB och saknar familjeföretagets brinnande passion och entusiasm.

– Det är som att komma hem när jag kommer hit. Det är samma soffor som står här idag och som man sovit i när man var liten och med på jobbet när man var sjuk, säger Alexandra.

“För oss i generation två fanns det nog mera förväntningar på oss att vi skulle in och jobba.”

Tredje generationen har haft ett avslappnat förhållande till familjeföretaget, menar kusinerna.

– Vi har alla sommarjobbat här, men har vi velat göra något annat har det också gått bra. Det har faktiskt bara varit fritt och uppmuntrande, säger Rebecca.

– För oss i generation två fanns det nog mera förväntningar på oss att vi skulle in och jobba, säger Christina.

– Nu har den här strukturen formaliserats mer. För 20 år sen var det här ett annat företag, säger Linnea.

Maria och Christina i pappa Runes första verkstad på gården i Väderstad.

“Det viktiga med vårt företag är att vi behåller familjekänslan, det ska vara ett Väderstad över hela jorden.”

Det viktiga är att vara vanliga anställda när de är på jobbet, menar kusinerna. Det ska vara naturligt men disciplinerat.

– Det viktiga med vårt företag är att vi behåller familjekänslan, det ska vara ett Väderstad över hela jorden, summerar Rebecca. 

Ägararbete

– Vi är duktiga på att skilja på det som är operativt och det som är ägande. Frågor kring ägandet tar vi i ägargruppen, det syns inte i den dagliga verksamheten. Själv har jag mycket kontakt med de andra ägarna och jobbar mycket med dessa frågor. För oss är det naturlig och vi har en bra ägarformalia, menar Linnea.

“Vi är duktiga på att skilja på det som är operativt och det som är ägande.”

– Vissa har mycket regler kring ägarskapet, men var och en hittar sin väg. Nu är vi nio kusiner som är mellan 26–40 år. Och det är väldigt härligt. Vi har vuxit upp tillsammans och är ett jättebra team. Vi växer ihop mer och mer, fortsätter hon.

– Vi har en gemensam värdegrund, instämmer Rebecca.

– Sen ser vi till att underhålla vår gemenskap. Vi bjuder varandra på bröllop och födelsedagar. Vi har kusinaktiviteter med respektive och ägar­möten två gånger om året. Sen har vi en stor ­familjedag om året. Förra året var vi på Kolmården till exempel, fortsätter hon.

– Med FBN har vi satt en struktur och vi har regelbundna ägarmöten. Man kan vara en stolt ägare utan att arbeta på företaget. I Väderstad AB är vi nu 13 ägare och vi håller ständigt på att utveckla modellen, säger Henrik, nybliven vd.

Verkstaden, där dagens Väderstad startade, finns kvar och påminner om den enorma utveckling som företaget genomgått.

Familje-VD

– Vi hade haft en extern vd i några år. Jag jobbade som konsult i Stockholm, sen flyttade jag hemåt och började som controller på Väderstad AB. Det kändes naturligt att söka sig hit. Har man rätt kvalifikationer så kan man få företräde som familj säger Henrik. Jag blev ägare för sju år sen och det ger ju en extra passion och glädje. När det nu blev en plats ledig så ville jag ta chansen. Men mamma har inte varit odelat positiv, säger Henrik.

– Nej, det är lite skräckblandad förtjusning, skrattar Christina, jag har ju haft samma jobb och vet att det kan vara tufft emellanåt både med egna och andras förväntningar. Så jag har inte precis puffat på, säger Christina.

– Jag känner att jag vill vara professionell i det här, säger Henrik.

När kriget i Ukraina bröt ut hade den nytillträdde Vd:n Henrik bara jobbat i några dagar och en känslomässigt utmattande situation uppstod direkt. Väderstad AB har ca 20 % av sin omsättning i Ukraina och Ryssland, men framför allt: anställda på plats i en krigszon.

– Det har varit bra fram till krigsutbrottet. Både Ryssland och Ukraina är stora marknader för oss. Teamet i Ukraina var väl förberedda, de hade laddat upp med mat och vatten. Vi har 50 anställda i Ukraina och 35 i Ryssland, säger Henrik.

– Det är en fruktansvärd situation för alla, vi har varit i Ukraina sen 2006 och i Ryssland ännu längre. Verksamheten gick bra och produkterna är efterfrågade.

– Christina fick finanskrisen, och jag har åkt på det här kriget, säger Henrik.
Att vara VD är definitivt en utsatt position, menar båda.

Henrik Gilstring, generation 3 i Väderstad och son till Christina Stark, är nybliven vd.

Vägen framåt

Farmor Siw, som nu är 92 år gammal, har fort­farande ett finger med i spelet.

– Till för fem år sen var hon fortfarande med i allt och hade synpunkter på allt. Nu har åldern tagit ut sin rätt, men hon har fortfarande koll på oss, säger Rebecca.

Fjärde generationer är i förskoleåldern och Väderstad AB fyller 60 år i år. Vägen in i FBN började med att Christina träffade Annelie på en föreläsning på Handelshögskolan.

– Sen hade vi möte med alla i familjen för 10 år sen. Det var några år av torrsim, när vi bara pratade om ägarfrågorna. Det var naturligtvis många nya perspektiv när vi började jobba med FBN. Särskilt de tre cirklarna gav perspektiv. Att vara ägare och operativ, det hade vi inte tänkt på alls. Så efter det blev en extern VD och vi blev en ägarfamilj, säger Rebecca.

– Vi var ju så unga och jag tänkte aldrig att jag själv skulle in i företaget. Nu har tredje generationen fått mer plats, och tar mer plats. Åldersskillnaden märktes mer förr, säger Alexandra.

– Grunden är en väldigt stor respekt och tacksamhet. Att få ta över något som är så fint är ett angenämt problem, säger Henrik.

– Den stora frågan är att förändra sitt mindset. Det tar tid att bli bekväm från båda generationerna, säger Linnea.

– Och allt hårt arbete som vi har sett att våra föräldrar har gjort, säger Rebecca.

– Det är ju inte färdigt, säger Henrik. Engagemanget har alltid varit välkommet.

– Vi kusiner har vuxit upp tillsammans här i Väderstad. Platsen är hemma för många av oss, säger Rebecca.

– Och jag säger inte aldrig, jag kanske kommer tillbaka, säger Alexandra.

Tredje generationen tar nu över Väderstad; Linnea, Maria, Alexandra, Rebecca, Christina och Henrik.