Familje- och dryckeshistoria över generationer

Med över trehundra år som dryckestillverkare har familje- företaget Spendrups en gedigen historia att luta sig emot. – Just vår historia, med en familj som arbetar i företaget och som bär namnet är en styrka, säger Ulf Spendrup. Tillsammans med sin bror Jens tog han över ett krisande bolag på 1970-talet.

Anna, Hedda, Fredrik och Ulf

FAMILJEN SPENDRUPS historia går tillbaka till tidigt 1700-tal, när den unge Mads Pedersen Spendrup från den lilla byn Spentrup i Danmark, bestämde sig för att bli brännvinsbrännare i Köpenhamn. Den förste Spendrup i Sverige var Jens Fredrik Oscar Spendrup, som kom hit i mitten på 1800-talet. Hans sonson Lois Herbert Spendrup köpte sedan Grängesbergs Bryggeri runt 1920.

Bryggeriet expanderade för varje år och i början av 1970-talet producerades över 15 miljoner liter öl. Men när bröderna Jens och Ulf tog över brygge- riet några år senare rådde mellanölsförbud i Sverige och det anrika bryggeriet hade tuff konkurrens från den (då) statliga aktören Pripps. Företaget höll på att gå under men räddades av att familjen fick licens att sälja det tyska ölet Löwenbräu i Sverige. Ölet blev en succé och idag är Spendrups marknadsledande.

Familjeföretaget och dryckestillverkaren Spendrup har idag kommit till det så kallade kusinstadiet. Sedan ett antal år är Fredrik Spendrup VD. Fredriks pappa Jens var i många år VD och farbror Ulf var marknadschef i bolaget. Bröderna hade under många år ett nära samarbete för att bygga upp det krisdrabbade företaget och få det att nå dagens marknadsledande position. På många sätt är det alltså ett helt annat bolag som Fredrik leder, nu som VD i fjärde generationen.

– Det var ingen fördel att heta Spendrup när jag började jobba i familjeföretaget. Det fick jag erfara som ung, minns Fredrik. Alla chefer var medvetna om att jag hade direktkontakt med deras chef, min pappa Jens.

Ägarledda bolag är de mest framgångsrika visar forskningen. Samtidigt är det är en utmaning att vara ägare och på samma gång jobba i organisa- tionen. Som ägare är det viktigt att veta att det inte alltid är klart för alla i vilken roll man uttalar sig. Är man familj eller VD?

”Jag tror att familjeföretag har en bättre möjlighet än andra bolag att se långsiktigt på sin verksamhet. Unga människor som är välutbildade och ställer höga krav vill jobba i företag där de vet vad ägarna står för och vilka värderingar som finns i företaget. Det är en fördel när det kommer till rekrytering.”

Både Ulf och Jens var måna om att barnen skulle finnas med i verksamheten. Det var därför ett medvetet val att ofta låta dem besöka fäderna på jobbet, för att få en god känsla för företaget.

– Alla barnen vet att vi har älskat att gå till jobbet och den glädjen har naturligtvis smittat av sig på dem. Även om vi förstås alltid har arbetat för mycket, säger Ulf.

Ulf och Jens har alltid varit överens om att det varit roligt om barnen velat jobba i företaget, men i konkurrens med andra.

– Länge var man inne på att anställa en extern VD efter min pappa, men det är inte heller helt enkelt. Det är en utmaning att leda ett bolag där ägarna arbetar. Dessutom brukar en VD inte vara särskilt långvarig på en tjänst utan vill ofta vidare i karriären, säger Fredrik.

Som ägare och familjemedlem står han inför en ständig balansgång i rekryteringsfrågor. Valet mellan att rekrytera externt eller bland familje- medlemmar kan vara känsligt, och det är viktigt att de anställda inte ser ägarfamiljen som ett hinder för att utvecklas. Företaget behöver alltid kunna rekrytera den bästa arbetskraften.

Beslutet att jag skulle ta över VD-rollen kom när vi gick Ägarprogrammet hos Family Business Network. Vi kom fram till att en viktig komponent i ledarrollen är att vara kulturbyggare. Det är naturligtvis en enorm arbetsbörda att både leda företaget och hantera de andra familjemedlem- marna och ägarna, och jag ser att så småningom kan jag skapa mig en annan roll i företaget, säger Fredrik.

– När det gäller mina egna barn, den äldsta är nu 20 år, ser jag redan vilka egenskaper som skulle passa i någon position. Jag hoppas att de vill ta chansen att driva företaget vidare, fortsätter han.

Hedda Spendrup, yngsta dotter till Ulf, är 25 år och också fjärde generationen inom familjeföretaget. Hon har utbildat sig till bryggarmästare i Berlin.
– När jag var yngre var jag obstinat och ville inte alls jobba i företaget, berättar Hedda, men sedan kom jag fram till att kärleken till produkterna vägde tyngre. Dessutom insåg jag att det nog skulle passa mig att plugga till bryggarmästare. Idag är jag glad över mitt val och älskar mitt jobb.

I början av 2020 öppnar hon Omaka, ett kombinerat bryggeri och restaurang i Stockholm.


Bröderna Jens (vänster) och Ulf Spendrup med pappa Jens­Fredrik ”PO” i mitten.

Scroll to Top